Posts Tagged With: Nino Mick

Andrea Gibson – ni kommer väl?

Ikväll kör Andrea Gibson på Moriskan. Härborta, i ordförandesoffan (ja, jag kallar den så, det är i själva verket bara min vanliga soffa och den är från IKEA men det känns bättre) så kan jag meddela att det är nervöst och stolt och jävligt. Jag vaknade halv sju i morse. Jag vet inte var jag ska ta vägen.

Det här är det största jag varit med och ordnat i mitt liv. Jag är läskigt stolt över att Malmö har en scen där det finns plats för queer och utmanande poesi- att vi är en stad där man kan ta plats oavsett identitet. Naturligtvis är det inte så enkelt eller puttinuttigt att man kan det överallt hela tiden eller att det inte är svårt att som person med någon typ av normbrytande identitet att kliva upp framför folk och ta den platsen, men vi har i alla fall början. Vi jobbar aktiv med det, och vi vill vara delaktiga i att göra det enklare och enklare.

Andrea Gibson är den stora idolen för mig. Hen har influerat mitt skrivande, byggt varma bon av ord i mina hörselgångar och i största allmänhet visat vad man kan göra om man vågar vara verklig och skriva så att det gör ont. Jag glömmer aldrig första gången jag hörde How it Ends.

Eller alla gånger jag spelat Andreas texter för någon jag varit kär i, någon som betytt något. För att se om de förstår. Om de kan höra vad jag hör.
Så för mig är det stort, väldigt stort att hen är här. Jag är naturligtvis pepp så det står härliga till över Katie Wirsing och Nino Mick också. Det är ju som att få en tårta, och så visar det sig att man fick två bonustårtor. Det känns skitkul.
Jag är så glad att vi kan visa Malmö den här typen av poesi. Att vi har möjligheten att skapa kanske ännu lite mer utrymme, ännu lite mer chans för folk att ta plats, oavsett läggning och identitet.

Om ni glömt tacka ja till eventet, eller inte ens hunnit se det än, så finns det på länken nedan. Vi ses ikväll!

https://www.facebook.com/events/807133609308390/

Categories: andra arrangemang, poesihösten, prepp och pepp | Tags: , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Inför lördag: Kort intervju med Nino Mick!

När vi fick höra att Nino Mick skulle vara nere i Malmö över midsommar bokade vi hen snabbt som fasen till lördagens event med Tim Stafford. Nino gjorde dundersuccé på SM och vann både individuellt och med Göteborgslaget. Jag passade på att plåga Nino med några frågor. 

Du vann! Grattis! Den första obligatoriska frågan är så klart: 
Hur känns det, så här när SM-yran har lagt sig och det har gått några veckor?Efter SM hade jag räknat med att äntligen få pausa lite med poesin och ta upp andra, smått försummade sysslor (läs: studier). Nu blev det inte riktigt så… Jag är kort sagt otroligt trött och otroligt glad!

Du skriver texter som är väldigt personliga och politiska, samtidigt. Vad är det du hoppas mest ska hända i publikens huvuden när de hör dina texter? Hur vill du påverka dem?
Jag är väl som mina texter. Jag är politisk, och den delen av mig vill utmana lyssnarens föreställningar om till exempel kön, sexualitet, maktstrukturer, normer och andra saker som många inte tänker så mycket kring. Det var ju inte så många år sedan jag började tänka kring dem själv.

Men jag är också en person, en lustdriven person som inte hoppas eller vill speciellt mycket med att ställa sig på scen. Den delen av mig vill mest berätta något jag tycker är viktigt och sedan få den där underbara pulsökningen.

Det går rykten om att du inte tävlat så länge i Poetry Slam. Hur gjorde du för att bli så otroligt bra, på så kort tid? Har du några tips till andra som vill bli bättre på scen? 
Mystiska rykten, alltså! Men det stämmer bra, jag är en liten färsking. Och med något så pass nytt är det också svårt att sätta fingret på vad det är med hela den här våren som stämt så bra för mig. Jag har ingen analys ännu. Jag brukar väl göra saker snabbt.

Men, jag tror en stor nyckel är stödet från omgivningen. Vet du vad, det skulle vara peppigare att ge några tips till den som tittar på Poetry Slam, oavsett om du själv tävlar eller inte. Ett råd skulle vara att bli en aktiv och bra publik. Klappa. Skratta. Nour el-Refai pratar om stödskrattet som social kompetens, även när någon inte är så värst rolig. Med tesen att det vi plötsligt blir mycket roligare när vi känner oss trygga och inte riskerar att utsättas för kritik hela tiden. Vips så går skrattet inte att hejda, det är inte bara ett stödskratt längre.
Och, är det en poet du tycker är bra, säg det. Till den, inte bara om den.
Och, inget rum är neutralt. Alla har inte samma chans att våga ta och få plats. Vi har alla ett ansvar att skapa tryggare platser, Poetry Slam-scenen inkluderat. Tryggare platser som innebär tillgänglighet för människor med alla olika slags kroppar, att inte anta att någon har ett speciellt kön eller pronomen baserat på hur de ser ut, och nolltolerans mot sexism och rasism, till exempel. Då tror jag vi allihop blir tryggare och modigare, gör bättre dikter och blir bättre på scen.

Du gör serier också, berätta! Vad handlar de om? 
Apropå att göra saker snabbt, så är det också ganska nytt… Och under utveckling. Jag ställde ut under hbtq-festivalen i Göteborg senast och ritade då mycket hbtq-relaterat. Generellt är det politiska, ganska korta serier, ibland pedagogiska, ibland med lite bett. Jag gillar Liv Strömqvist och Nanna Johansson något oerhört men vet inte om jag någonsin kommer ha samma skärpa. Jag är nog lite för rädd att sticka ut hakan och stöta mig med människor, även med de som jag tycker har puckade åsikter. Vill bara bli omtyckt av alla, och det är svårt att göra bra konst om det huvudsakliga målet är att alla mår strålande bra efteråt. Jag jobbar på det där, får se vart jag landar.

Nästa läsår tänkte jag lägga väldigt mycket tid på serierna, så du kommer få ett helt annat svar på samma fråga om ett halvår, det är jag säker på.

Vi är så klart jättestolta över att få boka dig till lördagens (22/6 2013) evenemang. Vad kommer vi få höra för texter?
Jag är glad att få komma! Jag har skrivit mycket nya dikter efter SM och är peppad att låta dem få testa sina vingar. Och du sa det själv, personligt och politiskt, definitivt. Och sex och snusk. Allt det där som är så älskvärt med mig, blink blink.
Sist men inte minst, vad tycker du det bästa är med att stå på scen och läsa dina texter? 
Jag skulle kunna säga något om att det går att stärka människor, och bedriva kamp och förändringsarbete. Det är ju helt sant och jag är så glad över att jag fått ta den möjligheten och platsen. Men det mest ärliga svaret just nu är att det bästa är kicken. Det är häftigt, när det flyter och stämmer och går fort. Jag har inget körkort. Men det är som att köra ett race i sitt eget huvud. Det är jävligt läskigt i kurvorna men du glömmer ju aldrig hur du njöt samtidigt. Och när du kliver av scenen vill du bara tillbaka. Så snart det går.
Categories: Ord på scen, poesisommaren, Poetry slam-SM 2013 | Tags: , , , , | Leave a comment

Create a free website or blog at WordPress.com.